ejiqa

Jag vill skrika.
Vill banka händera i golvet och skrika för allt vad jag är värd.
Vill skrika ut allt.
Vill få ett riktigt panikutbrått.
Ibland känns allt så himla hopplöst och lönlöst.
Just nu känner jag så.
Kan inte sova.
Är trött.
För mycket minnen och tankar.
För mycket som ibland kommer för nära ytan.
För många mörka minnen som ligger på kanten och bubblar.
Väntandes på att spilla över.
Hånande.
Minnen av bilar, syrener, poliser, hårdhänta händer, övertalande röster, maniska toner.
Kalla kårar.
Rinnande tårar.
Vill slita i håret.
Vill handlöst falla till marken.
Vill glömma.
Orkar inte.
Vill inte ha det kvar.
Vill inte låtsas som om jag är glad och lycklig.
Vill inte sköta mig.
Vill bråka.
Vill slåss.
Vill sumpa skolan.
Vill inte vara den som alltid ska har svar.
Vill inte vara den som alla litar på.
Vill inte vara den som alla lägger sin skit på.
Lägger alla uppgifter de vill ha hjälp med men inte orkar fixa själva.
Det kliar i fingrarna och paniken stiger.
Rummet krymper.
Väggarna pulserar.
Orkar inte.
Vill skrika
Vill dunka händerna i golvet och skika.