ejiqa

Med hörlurarna i öronen och huvan uppdragen vandrar hon sakta hemåt, vintern är snart borta och våren börjar ta fart. Vilket gör att istället för snö så faller regnet ner och fuktar ner hennes huva, händerna är långt nere i fickorna och blicken fäst bara någon meter framför sig.
Hon lyssnar till orden som strömmar ut ur hörlurarna "och näsan är sne och jag rår inte för de men jag är kär i den fulaste flickan i världen"
Tårarna börjar sakta rinna ner för hennes varma kinder, det känns som om himler sörjer med henne, för även den faller tårar som lämnar små mörka märken på vägen framför henne.
Hon vill vara den fulaste flickan i världen, hon vill inte längre ha sitt vackra hår, hon vill inte ha sitt vackra ansikte.
Hon skulle hellre vilja ha en hand i hennes och tryggande ord viskande i hennes öra innan hon somnar.
Med skönhet kommer inte kärlek
"Jag är inte kär i henne för vad hon e utan för den hon inte e jag vet, det låter konstigt när jag säger det men jag är kär i den fulaste flickan i världen"
Hon vill bli älskad för vem hon är inte för vad hon är.
Hon vet inte längre vad hon ska ta sig till, ingen tar henne på allvar.
Hon vill vara den fulaste flickan i världen