ejiqa

Jag skrev ju tidigare att jag blev sugen på att sy kläder efter Project runway

Så! hämtade min symaskig igår hos farfar och satte genast igång med en klänning! har aldrig gjort en klänning och hade inga mönster så blev inspiration men nu äntligen är den klar ! allt som allt tog det ca 10 timmar idag och ungefär... 5 timmar igår :) så ungefär 15 timmar... shit det lät länge nu ju :S kändes inte som så länge men... ja min rygg känner av det >.<

Jag har redan problem med ryggen och då att sitta på en rygglös barstol vid en symaskin i 15 timmar... näää inte speciellt uppskattat :)

-

Jag har haft en jätte mysig helg med trevliga människor, jag berättade ju om att Linnéa skulle komma och det gjorde hon, vi hade jätte mysigt med massa hästfilmer (dom är så fina)

Igår så blev jag upphämtad av Jenn och vi åkte och handlade innan vi åkte till henne och fick sällskap av 2 tjejer och 3 söta hundar :)

Efter det middag och sist mysiga filmer :) skattkammarplaneten och the ghost writer

Sov kvar där och åkte hem runt 12 tiden och fortsätte med min klänning

En bild kommer senare när jag har fått tillbaka min riktiga data, denna suger >.<

-

Nu ser jag på Pretty Woman

så vacker <3

Imorgon ska jag äntligen få dansa igen <3

att äntligen ha 1,5 timme långt underbar avslappning och slippa tänka

Slippa bli irriterad på småsaker

känna endorfinerna hoppa runt i min kropp

Att äntligen känna sig uppskattad...

äntligen känna mig duktig...

Min kropp och mitt sinne är det enda jag bryr mig om

Inte massa andra personer som tar min plats och jag mår bra tillslut

Eftersom då jag inte dansar, eller spelar tennis eller rider...

Så är alla andras åsikter och bryr mig om hur dom behandlar mig..

Medan jag egentligen ska bry mig om mig själv

Och även om människor sviker mig

Ska jag fortsätta hålla huvudet högt och inte ta åt mig

men istället kryper jag ner under täcket och gråter...

Istället för att inse att jag förtjänar bättre

Och att andra människor uppskattar mig

Varför bryr jag mig om en person då jag egentligen vet att det finns 50 andra människor som faktiskt vill att jag ska må bra och inte bara bryr sig om att såra mig?

Jag vill vara kvinnan som kan hålla huvudet högt då det är svårt...

Men ändå kämpar den lilla treåringen i mig och säger åt mig att jag faktiskt bara förtjänar det jag nu känner...

Måste sluta känna så...

Måste våga stå stark...

Våga stå för den jag faktiskt någonstans där inne är...

-

Men nu ska jag sluta låta som en deprimerad 13 åring...

Så nu ska jag publisera ännu ett deppigt inlägg (eftersom jag nästan bara bloggar då jag är deppig) "borde börja blogga när jag är glad istället :)"

Kram och god natt på alla <3

-

PS: på fredag ska jag fika med Christian :) ska bli mysigt och trevligt, den killen bryr sig i alla fall :) än så länge ^^