ejiqa

Det vackraste tjärnet i skogen
låg ensamt och tyst och klart 

och växlade blickar med solen
och drömde så underbart.

Det speglade härliga skatter 

av skiftande ljus och färg, 

det famnade alltets riken
i ramen av skog och berg.

Det drömde om eviga rymder 

av evigt skimrande glans, 

om stjärnor och soliga världars 

oändliga rytmiska dans.

Men nu ligger skogens öga
av starren för alltid släckt, 

en stirrande glanslös yta,
av smutsiga mossor täckt.
// Gustaf Fröding

Seriöst, denna man var otroligt deprimerad... In och ut ur mentalsjukhus i hela sitt liv. Hans far var mentalt sjuk och hans syster dog ung, måste varit hårt för honom. Han spenderade sitt arv ifrån sin far på alkohol och kvinnor. Han söp och spelade i flera år. Då han var 23 satte han ihop sin första diktsamling då var han inne på en nervkuranstallt.
Stackars man, men han var en duktig poet i alla fall...

Anledningen till att jag skriver detta är att jag fördjupar mig i Gustaf Fröding på Svenskan och kände för att skriva lite om honom.