ejiqa

hej, har försökt sova i 2 timmar nu, men det går inge vidare... Så startade nyss ett avsnitt av "the vampire diaries"
Dom böckerna är otroligt bra och ingen kommer vara bättre än Damon i de böckerna tyvärr! ingen annan bokkaraktär.
Imorgon ska jag få svar från kulturama sa han Lasse i fredags. Men man vet ju inte.
Jag har bra betyg så det borde ju inte vara några problem... men undrar hur det blir
är otroligt nervös.

Jag försöker samla alla tankar på ett och samma ställe men det går inte.
Så fort jag sluter ögonen så flyger det runt röster i hela huvudet som påminner mig om så mycket saker jag vill glömma
Farmor...
Jag mår fortfarande dåligt varje gång jag tänker på henne.
Det känns som att jag inte talade om för henne allt jag kände.
Är arg på mig själv att jag inte gick över till henne oftare.
Ibland gick det två veckor utan att jag hälsade på.
Hon bor knappt 100 meter bort och jag går alltid förbi där då jag ska till och från skolan eller överhuvudtaget varit vid bussen.
Jag skäms för hur jag var som person då hon fortfarande levde.
Jag var deprimerad och otaksam.
Jag uppskattade aldrig det hon gjorde för mig.
Kändes som att jag bara använde henne för min egen vinning.
Kom nästan aldrig över för att bara tala om för henne hur mycket jag verkligen älskar henne
Hon har ju varit som min mamma alla år då jag bodde hos pappa och inte fick träffa mamma
Hon var enda kvinnan i mitt liv.
Hon ställde alltid upp för mig.
Jag minns sista gången hon var hemma hos oss.
Jag hjälpte henne upp för yttertrappan eftersom hon inte kunde gå i vanliga trappan som vi har inne.
Jag kan fortfarande känna hennes hand på min axel som hon hade då för att få stöd upp.
Då hjälpte jag henne.
Men då hon låg på sjukhuset.
Efter operationen.
Vart var jag då?
Hemma.
Klagade på att jag var hungrig och att pappa inte var hemma och lagade mat åt mig.
Jag var några dagar ifrån att fylla 15 år.
Hur svårt hade det varit.
Be pappa att ta med mig till farmor.
Jag känner mig så egoistisk eftersom jag trodde att allt skulle bli bra igen så jag ville inte se henne så dålig.
Har jag alltid varit så egoistisk?
Undviker saker så jag ska slippa genomlida smärtan?
Ja antagligen.
Jag försöker undvika konflikter eftersom det brukar leda till att jag känner mig sårad.
Min farmor avled 4 dagar innan min 15e födelsedag och jag minns att jag hade roligt på min födelsedag
Det ångrar jag också.
Jag grät inte på hennes begravning.
Jag satt tom och tyst
Folk omkring mig grät
Men jag kunde inte.
Istället sitter jag här nu, över 2 år senare och gråter av saknad
Det känns så fel.
Egoistiskt igen.
Jag har varit ensam hos hennes grav 2 ggr.
Sist jag var där gick jag upp med en blomma och la den på hennes grav.
En lilja
Hon älskade liljor
Jag minns att jag tog bort alla barr som låg över den glansiga stenen och läste texten
Gunvor Landin
Min Farmor
Min älskade Farmor
Som alltid fanns där för mig
Men som jag aldrig fanns där för.
Jag vet att hon hade sagt att jag inte behövt göra något annat än att bara finnas till
Men för mig räcker det inte
Hon gjorde så mycket för mig.
Hon har alltid haft en sån stor roll i mitt liv
Men det känns som att jag svek henne de sista dagarna i hennes liv.
Jag älskar dig Farmor <3

Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag halv ligger i sängen med datan i knät och skakar
Tårarna rinner som floder ner för kinden
och min syn är suddig
Så ber om ursäkt för stavfel.
Behövde bara få ur mig det jag tänker på.