Morsdag/R.I.P

Igår var jag på fest hos Issa tillsammans med Cassi och Tora (dom skulle sova hos mig efter)
Hade väldigt trevligt! träffade folk jag inte träffat på väldigt länge! vissa snyggare än andra xD
Vi vaknade för sent i morse och var bakis alla tre så vi behövde donken, så vi åkte dit och åt frukost innan vi pallrade oss iväg till kyrkan som vi skulle vara i klockan 11.. då vi var där kom ett gäng till som hade varit hos issa och alla var bakis! roligt värre!
Efter gudstjänsten skulle vi sälja bullar och då gick Tora upp till sin mammas grav.
Då hon kom tillbaka frågade hon om jag hade någon släkting som hette Gunvor Landin eftersom på graven bredvid hennes mamma låg just "Gunvor Landin" och det är min Farmor (R.I.P 19/5-08)
Då vi hämtat våra väskor som vi hade haft i Bensas bil så kände jag att jag höll på att börja gråta så jag sa att jag skulle upp till farmors grav så jag gick dit.
Jag hade redan lyckats börja gråta, jag satte mig ner vid hennes grav och läste hennes namn gång på gång. Försökte minnas hur hon såg ut senaste gången jag träffade henne. Men jag har ingen aning.
Jag hade glömt bort att hon dog 4 dagar innan min 15års dag.
Jag minns att jag hade roligt den födelsedagen och nu känns det så dåligt gjort av mig. Jag hade antagligen inte riktigt fattat att farmor faktiskt var död. Jag hatar mig själv för att jag inte åkte till sjukhuset då hon låg där och mådde som sämst.
Jag kommer fortfarande ihåg att jag klagade på att pappa inte hade på mobilen då jag ville ha lite pengar till godis, då han ringer tillbaka senare så säger han att han är på sjukhuset och det är därför han inte hade den på eftersom min farmor håller på att dö.
Jag kommer ihåg hur stenen slog ner i magen och där ligger den kvar, jag kan alltid känna den där.
Dagen efter så var hon död.
hon var borta för alltid, min farmor som alltid varit min granne och min extra mamma då mamma inte bodde här
Och jag hälsade inte ens på henne på sjukhuset
Jag är inte ens värd att bli kallad Gunvor Landins barnbarn.
Jag saknar verkligen farmor.
Nu gråter jag igen... Men jag orkar inte bry mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0