ejiqa

Hon kunde känna hur en stor sten föll ner i hennes mage, en isande känsla spred sig längs hennes ryggrad och det började bränna bakom hennes ögonlock. Hon stod stilla på änden av perrongen och såg bort mot honom där han stod stolt och säker.
Alltid hade han den där självsäkra leendet som bara han kan få, hans högra arm låg runt en kvinnas axlar, deras ansikten var tätt intill varandra. Det ser ut som om de viskade någonting till den andra, kvinnan började fnissa ljudligt och hon kunde se hur hans arm slöt sig hårdare om kvinnans axel. 
Hon bet sig i läppen för att hålla tårarna borta.
Hon klarade inte av att se på honom där han stod och höll om en annan, för inte allt för länge sedan så var det hon som stod och fnissade, för den söta komplimangen han viskade i hennes öra.
Hon undrade om det hade varit någon annan som hade stått i andra änden av perrongen och känt samma känsla som hon själv kände nu då han viskade till henne. 
Hon undrade om den andra kvinnan skulle stå här i änden av perrongen och se på ännu en kvinna som han håller om.

Hur kan det göra så ont av att bara se på en annan människa?
Hur kan det kännas som om någon sakta skär en kniv igenom ens hjärta?
Även fast man inte blir fysiskt skadad så känns det som att man aldrig kommer sluta blöda

Hon kan höra tåget komma, hon kliver försiktigt in i vagnen och då ser han henne
Det är hon som han så länge velat träffa
Men han har aldrig vågat yttra ett ord till henne
Hon ser så självsäker och vacker ut där hon står i vita kläder och mörkt hår
Hennes mörka ögon blickar ut över resten av passagerarna, då de fäster sig på honom så tittar han bort.
Han vågar inte möta hennes blick, 
om han skulle göra det så hade han inte kunnat sitta kvar på sin plats.
Han skulle kasta sig fram emot henne för att sluta avståndet mellan dem och försegla deras olikheter med en kyss.
Men hon hade ingen aning om vem han var så kan kunde inte göra det, 
hon skulle aldrig se honom
hon skulle aldrig lära känna honom
För han är ingen, han är en nolla, ingen bryr sig om honom där han går igenom strömmen
Men han har så mycket kärlek att skänka till en enda person.
Om personen själv bara tillät honom att bevisa det, skulle han göra allt för henne
Om hon så mycket som hälsade på honom skulle dagen vara värd att vakna till. 

Så mycket kärlek som så många bär på, men inte får ge till någon
Att så många personer inte vågar ge sin kärlek till någon är sorgligt
Kärlek är inget man skall behålla för sig själv, det är till för att skänkas bort till någon som förtjänar den
Men vad händer om det inte finns någon som förtjänar ens kärlek?
Om en person bara leker med ens känslor
Om en person bara säger saker för att göra någon glad
Man säger inte jag älskar dig och menar det till någon som inte förtjänar det.