Utanför en ängels fönster
Det blåser kallt och vinden fångar mina knakande grenar. Mina löv, mina kära vänner har lämnat mig igen för året är nu slut. Jag kan fortfarande höra deras skrik då de slits loss och dalar sakta till marken, där de blir liggande, tysta och orörliga. Jag kommer på mig själv att gång på gång se ner på de ruttnande resterna av mina kära vänner. Vintern är nu på väg och mina kala grenar fryser, jag knakar och klagar efter alla dessa år. Men på vintern finns det liv och glädje även utan mina vackra löv, mina vintervänner är alla de barn som leker nedanför mig, kastar snöbollar och roar sig. Men barnen leker aldrig på natten, då är jag ensam, jag har inte vant mig än efter alla dessa år. Bredvid mig har ett våningshus växt upp där har jag fått se alla människors lev, jag har sätt deras gräl, jag har sätt andras kärlek. Hat, kärlek, sorg, oro och lycka, allt detta har jag hunnit se. Jag har lärt mig allt om den falskhet som människor visar mot varandra. Det är en speciell familj i huset som jag har fäst mig vid. Det är en mor, en far, en liten som och deras vackra dotter. Det är hennes fönster som är precis framför mig. Det finns inget bättre än att se hennes glädje. Jag kan känna hennes sorg då hon ännu en gång har slängt sig gråtande på sängen efter ännu ett bråk med sina föräldrar. Hon är den vackraste flickan jag någonsin sett. Hennes smala kropp, långa blonda hår och de oemotståndligt blåa ögonen som ofta sitter i fönstret och ser ut på mig där jag står. Just nu ligger hon i sin säng sovande. Hon är så vacker att... Nej, det finns inga ord för hur vacker hon är. Men efter allt detta är det något jag måste tala om. Imorgon är min sista dag i livet. För några dagar sedan var några män här och talade om hur man enklast skulle såga ner mig eftersom det behövde finnas plats för de nya husen som skulle byggas här i området. Jag skall minnas alla mina vänner jag fått under åren, jag skall heller aldrig glömma någonting jag sätt. Jag skall minnas min vackra flicka, minnas hennes glädjetårar, jag skall minnas hur det är att leva... utanför en ängels fönster. Imorgon efter jag sågats ner skall jag föras till en fabrik där de skall göra om mig till papper. Jag vet inte hur det kommer gå men jag hoppas att min sköna kommer att skriva ner en vacker dikt på mig någon gång i framtiden. Då har hela mitt liv varit värt att leva.
Kommentarer
Trackback
