min vän skrev denna men känns så rätt
Jag knackar på din dörr, släpp mig in,släpp mig in.
Jag knackar så tyst med mina nävar.
Trots att jag bävar.
Inför vad komma skall.
Jag knackar i dagar, månader och år men det faktum består.
Att hur mycket jag än gormar och går så släpper du mig inte in på.
Mina knogar blöder och fåglarna flyger åt söder.
Jag har nu stått här i flera år, utanför din dörr.
Fast jag vet, att det aldrig kommer bli som förr.
Ty det smärtar att inse att din dörr är stängd.
För alltid.
För mig.
Jag knackar så tyst med mina nävar.
Trots att jag bävar.
Inför vad komma skall.
Jag knackar i dagar, månader och år men det faktum består.
Att hur mycket jag än gormar och går så släpper du mig inte in på.
Mina knogar blöder och fåglarna flyger åt söder.
Jag har nu stått här i flera år, utanför din dörr.
Fast jag vet, att det aldrig kommer bli som förr.
Ty det smärtar att inse att din dörr är stängd.
För alltid.
För mig.
Kommentarer
Trackback
