ejiqa

från 17.00 lördag - 09.00 söndag

vid 23.00 på lördagen så var det påskmässa i kyrkan och dit åkte vi

Då de talade om att vi skulle få blommor under själva mässan visste jag att jag ville gå upp med min blomma till farmors grav. Jag har alltid kunnat hålla tillbaka mina tårar ifrån farmor, hon ska inte behöva se mig gråta för hennes skull, jag vet att hon har det mycket bättre nu än vad hon hade precis innan hon gick bort, men jag är så arg på mig själv för att jag inte hälsade på henne då hon låg på sjukhuset, jag ville verkligen inte att hon skulle dö, så antagligen så trodde jag att om jag inte låtsades om att hon var så dålig som hon var så kanske hon skulle klara sig. Men det gjorde hon inte. Hon gick bort och jag hade inte ens hälsat på henne...

Så efter mässan i alla fall så frågade jag om Tess ville följa med mig upp till graven och hon sa "självklart" Även fast jag vet att hon är jätte rädd för skogar då det är mörkt och det var kolsvart och skog runt minneslunden där farmor ligger. Vi mötte Tora och någon på vägen upp så skrämde upp varandra, sedan kom vi fram till farmors grav och borstade bort barr och sådant, la sedan dit våra blommor, det var första gången jag gråtit då jag varit vid hennes grav. Jag var så glad att Tess var där, hon är nog min närmaste vän, hon är den jag alltid vågar vara mig själv med. Vågar tala om hur jag verkligen mår, vågar visa "mig" för henne på ett sätt jag inte vågar öppna mig inför andra, hos henne kan jag gråta utan att hon får mig känna mig tvingad att tala om varför, hon bara sitter och håller om mig och låter mig få ut allt jag behöver få ur mig. Jag tror till o med att hon skulle göra allt hon kan för mig och det är något speciellt med henne som gör henne så speciell, hon är verkligen en sann vän. Tack gumman <3 Hon vågade övervinna sin stora rädsla för att jag ville lämna en blomma, så jag älskar dig verkligen Therese Hedberg!

Jag var deppig innan mässan, under mässan och efter mässan. Hatar att vara depp... Är jävligt trött på att behöva vara oroligt hela tiden...

R.I.P

Gunvor Landin