brutet löfte
Hej,
Jag hade lovat mig själv att inte skriva någonting på bloggen fören jag mår bättre för jag... vet inte
jag hade bara lovat mig själv att jag inte skulle göra det, även fast jag vet att jag behöver skriva av mig.
Därför har jag de senaste dagarna skrivit sönder så extremt många A4 papper med ord, meningar, dikter, bilder och annat onödigt på så fort jag sitter hemma, ensam i mitt äckliga och tysta hus.
Jag orkar inte umgås med folk även fast jag försöker, jag älskar då jag väl är med dom men det är väldigt jobbigt att försöka låta glad och positiv då allting egentligen bara faller samman inom mig.
Jag låtsas att jag mår bra och inte har tagit någon skada av detta, jag vet att jag är egoistisk och allt sånt, men det är svårt.
Jag vet inte vad jag ska göra längre.
Jag vet att jag kan spela bra teater inför folk om jag måste och det är det som jag gör, jag älskar att vara med mina vänner men sakta dras jag bara längre och längre ner varje gång jag ler mot någon även om jag älskar personen i fråga.
Varje leende gör att jag känner av sanningen mer och mer.
Jag försöker att se allt ifrån den ljusa sidan men även det är svårt då man vet att man inte finner ro.
Jag är så borta i mig själv att jag lyckats tala om för en av mina lärare i en skrivuppgift att jag skar mig för länge sedan under en lång tid.
Men hur mina underbara vänner lyckades få mig att orka kämpa emot det istället för att ge in för frestelser att skära för djupt.
Dom behövde aldrig säga något, de visste inte ens om det. De vänner som fick mig att sluta var de vänner jag inte kände då jag gjorde det. Alla dom var nya för mig, de var människor som inte dömde mig för vad de redan visste om mig.
De fanns många som klagade på förändringen jag gick igenom, men det var mitt val och då insåg jag vilka som var mina sanna vänner, vilka vänner det var som fortfarande brydde sig oavsett hur jag såg ut.
För att bara nämna några av de personer som faktiskt fick mig att må som bäst under en period var
Sofia, Tess, Josse(även fast vi inte är vänner nu så hjälpte hon mig mycket under en tid), Frida, Zoi, Nadia, Jennifer och Nichole det var bara några men det är många fler som hjälpte mig otroligt mycket!
Jag är så otroligt tacksam för att jag känner dessa människor,
De har gjort så mycket som har gjort mig till en bättre människa
Jag har fått bättre självförtroende
Jag bryr mig inte längre om om någon tycker att jag är ful
För jag vet att det finns några som inte tycker det.
Tjejer som faktiskt vill att jag ska må bra
Tjejer som faktiskt bryr sig om vem jag är
Och jag älskar verkligen dom.
Men jag vet att jag har varit den som har stött dom ifrån mig nu
Men jag vet inte
Jag är en annan person, jag gillar mer att sitta hemma i soffan med en glass i min hand än att vara ute på stan och röja. Jag gillar såklart det också då och då men om jag ska göra det varje helg så kommer jag inte se meningen i det längre, därför tar jag det hellre lugnt.
---
Jag har varit hemma från skolan idag.
Eftersom jag igår nästan kollapsade då jag kom hem från sjöliden.
Jag har knappt sovit den senaste veckan och sist jag åt en ordentlig middag var i söndags med Alexandra.
Jag vet inte varför men min kropp stänger av sig, jag sitter och skakar i flera timmar
och det känns som om jag har konstant lågt blodsocker, vilket jag inte har
Men jag vet att min diabetes påverkas av hur jag mår också
Det är antagligen därför den säger till
Jag måste komma på fötter igen
Framför allt inför nästa veckas visning, jag vet hur viktig den är för hela min klass
och jag tänker inte förstöra något sånt för någonting.
Imorgon ska jag upp tidigt och åka in till stan med Tess och hennes mamma för att hitta en balklänning till henne
Jag lovade henne det för 10000 år sedan ungefär och jag tänker absolut inte bryta det löftet för vem vet?
Hon kanske blir balens drottning och då har jag hjälpt till med klänningen!
Therese Hedberg är en av mina absolut bästa vänner, vi är otroligt olika men är ändå otroligt lika.
Hon har stått upp för mig gånger då jag själv inte kunnat
Hon skulle aldrig göra något medvetet för att såra mig
Hon är någon som jag verkligen litar på
---
Jag vet inte längre vad jag ska göra
Jag sitter bara här nätterna ut
Eller ligger bara i min säng och ser upp i taket
Då jag väl sover så är det mardrömmarna som väcker mig igen
Jag ser folk vars hjärtan blir ut slitna från deras skrikande kroppar
Jag ser dem falla ihop på marken och vrida sig i plågor
Jag ser mig själv stå där med deras hjärtan i min hand
Utan en aning om vad jag ska göra med dom
Så jag släpper dom,
Då jag hade dom i handen kan jag känna hur det bultar och hur levande det är men då de slår i marken
Exploderar det och miljoner små glas skärvor flyger iväg åt alla håll
Jag står där förskräckt och ser mig omkring
I varje liten skärva jag ser så är det en minne från en tid tillbaka
I varje dröm får jag se olika minnen
En gång såg jag
"Förra våren då Tonie talade om för mig att vi inte kunde vara tillsammans och han skulle gå hem, jag valde att följa med honom, jag kan fortfarande komma ihåg då vi svängde ut från min gata och jag trodde att det var sista gången jag skulle få vara i hans famn, jag minns hur svart asfalten var i backen då vi gick upp och han sa att jag inte behövde följa med honom men jag sa att jag ville det. Jag minns hur mycket jag kämpade emot tårarna då vi gick upp för den backen, då vi kommit en bit och hade gått förbi grantomta så gick jag ute på vägen för att jag tyckte att allt kändes så meningslöst... Den korta tid jag hade fått med honom. Men han gick fram till mig och drog in mig från vägen och sa åt mig att allt kommer att ordna sig för mig. Jag trodde inte på honom. Jag valde att vända om och gå hemåt då vi kom till fruvik ungefär. Jag fick en hej då kram och jag försökte lägga alla mina känslor i den men det gick inte, jag vände mig om så många gången på vägen tillbaka för att se om han hade ändrat sig och faktiskt ville ha mig igen. Men han var aldrig där. Jag minns att jag grät hela vägen tillbaka jag kom på miljoner olika meningar som antagligen skulle kunnat gjort en otroligt deprimerande dikt men jag kan inte minnas de meningarna"
En annan gång såg jag
"En gång i vintras då snön precis hade kommit och vi var på väg till bussen, han skulle visa vilka långa steg han kunde ta med sina byggskor och jag insåg att han verkligen kunde ta långa steg eftersom det tog 4 utav mina vanliga steg att komma till hans nästa fotspår, jag minns hur förvånad jag var och hur lycklig jag var den dagen, minns inte varför men vet att jag var väldigt lycklig. Jag kommer ihåg leendet han hade på läpparna då han slutade ta sina gigantiska steg och då han såg hur många steg det tog för mig"
En annan gång såg jag
" En gång då vi låg i min säng och jag fick ett meddelande, jag satte mig upp och skulle kolla vad det stod, efter jag gjort det minns jag att jag blev jätte ledsen och började gråta, Tonie höll om mig jätte länge och bara lät mig gråta ut, utan att kräva svar, han hade ingen aning om varför men ändå höll han om mig, jag minns att jag senare såg honom i ögonen och sa Jag älskar dig Tonie och jag minns att jag sa det med hela mitt hjärta för jag kan fortfarande minnas hur hans gröna ögon såg på mig den natten, hur hans hår var en röra och jag minns hur han hade rakat skägget den gången, jag minns hur mycket jag älskade honom, älskade att se på honom och veta att han älskar mig tillbaka"
skärvorna visar olika minnen och kommer ihåg dom så fort jag vaknar igen, tänker igenom dom och försöker att se det ifrån den ljusa sidan, att jag nu i alla fall har fått känna på verklig kärlek
skärvorna visar olika minnen och kommer ihåg dom så fort jag vaknar igen, tänker igenom dom och försöker att se det ifrån den ljusa sidan, att jag nu i alla fall har fått känna på verklig kärlek
Men jag har även fått känna på riktig smärta under förhållandets gång
Men det har inte gjort något för jag har ändå vetat att jag älskar honom
---
Det är som sagt svårt att låta allting gå
Men jag måste eftersom det är hans val och jag vill att han ska vara lycklig
Och jag vet att han tyckte om mig under den tiden vi hade tillsammans
Jag vet att det kommer ta lång tid innan mitt hjärta läker
Men jag kommer inte utsätta min och Tonie's vänskap för mitt hjärtas skull
Jag tänker fortsätta vara hans vän
Hur dåligt jag än mår över det
För jag vet att det skulle vara mycket värre om jag inte var hans vän mer
Det är hans val och han valde att vara utan mig
Så då är det bara upp till mig att se till att jag klarar det
Det är jag nästan skyldig honom
Jag har ingen rätt att vara ledsen över det
Vi hade som sagt bråkat mycket i slutet och jag vet att det oftast var mitt fel
Eftersom jag är svartsjuk och ensam
Därför känns det som om jag är skyldig honom att låta honom få som han vill
Och att jag backar undan och låter honom vara
Jag älskar honom men det får inte finnas där
Han är min vän och tänker inte sabba det
---
Behöver bara lära mig att existera utan honom
---
poets of the fall - the beautiful ones
Flies with a broken wing, she's ever so graceful, so like an angel, but I see, tears flow quietly. The struggle she's seen this spring, when nothing comes dancing, paying a handsome fee, and still she smiles at me. And I can't take it, no I can't help but wonder... Why do we sacrifice the beautiful ones? How do you break a heart of gold? Why do we sacrifice our beautiful souls? Heroes of tales unsung, untold. Sweet as an angel sings, she gives though she has none left but the last one, free, unhesitatingly. And I am humbled, I'm a broken mirror, and I can't help but wonder... Why do we sacrifice the beautiful ones? How do you break a heart of gold? Why do we sacrifice our beautiful souls? Heroes of tales unsung, untold. Why do we sacrifice the beautiful ones? Why when they walk with love alone? Why do we sacrifice our beautiful souls? Just trying to find their way home.
Kommentarer
Trackback
