Finns det inget slut på det hela?
Jag har lämnat dom bakom mig...
Jag var säker på det...
Men varför kan det aldrig bli som jag vill?
Kan jag inte bara få vara glad över att jag har den bästa?
Att jag har den bästa människan vid min sida?
Varför tänker jag ens på sånt?
Du ska vara borta!
Du ska inte vara mer...
Du ska inte finnas kvar...
Varför kan du inte bara försvinna...
Jag klarar inte av att se dig
Jag klara inte av att fortfarande veta att du är där ute...
Veta att du fortfarande tänker...
Veta att du fortfarande kan känna...
Har du helt glömt?
Är du en annan än då?
Hur ska jag få svar på frågor jag inte kan ställa?
Varför ska det vara så svårt?
Finns det inget sätt att få reda på allt?
Utan att behöva se eller höra dig igen...
Jag vill bara veta...
Klarar du av att försvinna från mitt huvud...
Klarar du av att aldrig mer försöka ta dig in...
Kommer jag klara mig i ett liv utan dig?
_______________________________________________________________________________
Allt är så sjukt konstigt idag...
Känns som om allting bara river upp gamla sår.
Drömmar, Minnen och önskningar... allting rasar runt om mig?
Vad hände? jag var tjejen som aldrig drömde mardrömmar...
Verkar som om det har ändrats nu... går inte en hel natt utan att jag vaknar kallsvettig och äcklas av mig själv
Somnar om och sedan duschar på morgonen och slänger dit ett leende i skolan och låtsas som om mitt liv är okej igen... Jag kanske klarar det vissa dagar... Men vissa dagar får jag verkligen ta mig i kragen och låtsas med allt jag har. Enda gången folk märker är om jag inte orkar längre och bara släpper allt och låter varje känsla strömma ut ur min kropp.
Även du kan inte se hur jag verkligen mår.. Vad jag går igenom just nu...
Vad jag tänker och känner.
Vad det är som jag helst av allt bara skulle vilja ge upp över och bara försvinna...
Vill inte längre tänka på allt det gamla... Mitt förflutna...
Jag lärt mig rabbla min historia som dom på soc sa... "Denna berättelse har du talat om många gånger inte konstigt att du låter helt kall som om du inte har tagit åt dig något av det... som om det har varit lätt.." Vad fan vet dom... Det kanske inte har påverkat mig alls... Dom har ingen JÄVLA aning om vem FAN jag är... De har papper där det står massa skit... Massa idiotisk fakta... Men vad vet dom egentligen... Inte ett jävla piss...
Verkar som om jag är ensam just nu...
Hundern borta
Pojken borta
Vinden utanför skriker och river i mina fönster
Jag har inte varit mörkrädd på år... Men varför nu...
Varför igen..
Varför kan jag inte känna mig trygg...
Har tyckt att mörkret är en räddning från verkligheten länge nu..
Har saknat den...
Har sökt efter den
Har tagit till vara på den..
Men varför klarar jag inte av ensamheten längre...
Varför kan jag inte glädjas åt att solen lämnar plats för mörkret längre?
Jag vill ha dig här...
Vill ha dina armar om mig...
Vill höra dig säga att allt kommer att ordna sig
Även om vi aldrig kommer veta om det är sant...
Men vill verkligen inte vara här ensam mer...
Du skulle ringa...
Men det gjorde du inte...
Jag hör vinden slå och skaka mitt tak...
Ensamhet...
Tomhet...
Rädslan...
Jag är inte längre mig själv...
Har tappat bort mig nu i vimlet...
Ser folk vandra förbi mig på gatan...
Tror att de kan se genom mig...
De märker mig inte...
Ingen frågar hur det är fatt...
Ingen bryr sig om något främmande...
Allting ska man klara av själv...
Tror de inte att vi andra har känslor..
Att man klarar allt själv
Jag är den som ber om ursäkt för om jag är ledsen
Men jag vill inte lägga över min sorg på dig...
Vill inte att du ska tycka synd om mig bara för att jag bryter samman...
Du ser mig inte på det sättet som jag vill bli sädd...
Det gör ingen...
Nu vill jag inte mer
Vill bara sova...
Vill bara försvninna
Vill verkligen bara att du ska komma hem så jag kan få se ditt ansikte igen...
Jag vill få kyssa dina välsmakande läppar
Vill kunna hålla om dig
Vill att du ska hålla dina armar om mig och säga...
"jag älskar dig"
Utan att jag ska vara den som säger det först hela tiden...
Jag Älskar Dig inget tvivel om det...
Nu är jag slut och ska dra...
God natt
Försvinn Från Mig Du Också... Vill Inte Ha Dig I Min Närhet!
Förstår du att det är saker jag vill prata om?
Saker som rör dig i allra högsta grad?
Förstår du att jag vill hjälpa, jag vill se.. Men jag vet inte vad som rör sig i ditt huvud, och kommer inte veta det förrän du är beredd att prata om det..
Det gör mig ledsen att du är ledsen, det gör mig ledsen att du inte kan prata med mig om saker som bekymrar dig, det gör mig ledsen att se dig vara ledsen utan att kunna veta vad jag ska göra, vad jag ska säga..
Jag kan inte vara där på det sätt du vill förrän du accepterar att jag faktiskt är där. Förrän du förstår att jag vill veta varför..
Ingen kan veta vad livets vägar bär oss Erika, ingen. Men man kan förbereda sig på vad som komma skall. Man kan förvänta sig det bästa, eller det värsta. Man kan kämpa för en bättre framtid eller bara lägga sig ned och dö. Vara modig eller feg.
Jag orkar inte mer, jag vill hellre lägga mig ned och dö än att kämpa och vara modig nog att möta vardagen var dag. Men det finns saker som får mig att resa mig upp från mitt knästående, någon sorts självkännedom "jag vet att jag kan klara det här"
Jag säger det till mig själv varje dag, och nu säger jag det till dig..
Du vet att du klarar det här.
Vad det än är så kommer du klara det.
Jag tror på dig, och älskar dig <3
