livet? varför gjorde du ens att jag föddes?
Varför behövde jag ens födas? VARFÖR!?
Det var onödigt och bortslösat... Alla skulle ha det mycket enklare utan mig. Ingen som lädde in folk på sido spår som dom senare upptäcker att dom klarat sig utan och lämnar efter sig...
Jag talade med en person som kom att betyda mycket för mig för länge sedan innan allt blev så fel.
Vi talade om känslor och hur man kunde beskriva hur allting är, nu ska jag förklara hur jag mår på det sättet nu.
Tänk dig havet, mitt där ute bland vågorna.
Jag hade precis lyckats bygga mig en båt och trodde att jag var på säkert vatten för en gångs skull
Men som vanligt slås ett hål i båten och den tar in vatten, snabbare och snabbare
Sakta sjunker jag neråt längre och längre.
Kommer inte veta om jag är påväg uppåt eller ända ner till botten förens i helgen.
Det samtalet kommer välja hur jag kommer kunna fortsätta.
Antingen kommer jag leva både psykiskt och fysiskt
Eller så kommer den psykiska delen av mig brännas sönder
Då kommer jag sjunka ner till botten
Lämnas och ruttna sönder där nere
Min kropp kommer fortsätta vandra.
Men utan hjärta
Utan hjärna
Bara ett tomt skal kommer vandra runt
Sommaren kommer inte bli vad jag trodde
Allt jag trodde är nu förändrat
Trodde de kommande veckorna skulle bli helt underbara
Men pest
Men allt kommer såra mig
Ska jag kunna må bra?
Ska jag kunna visa mig stark?
Ska jag kunna vara en förebild?
Jag kommer inte må bra
Jag kommer inte vara stark
Jag kommer vara en hemsk förebild
Kommer fortfarande ha några
Men ingen som stod mig så nära
Behöver någon som kan hålla om mig nu
Som kan säga "jag älskar dig"
Och mena det
Det var onödigt och bortslösat... Alla skulle ha det mycket enklare utan mig. Ingen som lädde in folk på sido spår som dom senare upptäcker att dom klarat sig utan och lämnar efter sig...
Jag talade med en person som kom att betyda mycket för mig för länge sedan innan allt blev så fel.
Vi talade om känslor och hur man kunde beskriva hur allting är, nu ska jag förklara hur jag mår på det sättet nu.
Tänk dig havet, mitt där ute bland vågorna.
Jag hade precis lyckats bygga mig en båt och trodde att jag var på säkert vatten för en gångs skull
Men som vanligt slås ett hål i båten och den tar in vatten, snabbare och snabbare
Sakta sjunker jag neråt längre och längre.
Kommer inte veta om jag är påväg uppåt eller ända ner till botten förens i helgen.
Det samtalet kommer välja hur jag kommer kunna fortsätta.
Antingen kommer jag leva både psykiskt och fysiskt
Eller så kommer den psykiska delen av mig brännas sönder
Då kommer jag sjunka ner till botten
Lämnas och ruttna sönder där nere
Min kropp kommer fortsätta vandra.
Men utan hjärta
Utan hjärna
Bara ett tomt skal kommer vandra runt
Sommaren kommer inte bli vad jag trodde
Allt jag trodde är nu förändrat
Trodde de kommande veckorna skulle bli helt underbara
Men pest
Men allt kommer såra mig
Ska jag kunna må bra?
Ska jag kunna visa mig stark?
Ska jag kunna vara en förebild?
Jag kommer inte må bra
Jag kommer inte vara stark
Jag kommer vara en hemsk förebild
Kommer fortfarande ha några
Men ingen som stod mig så nära
Behöver någon som kan hålla om mig nu
Som kan säga "jag älskar dig"
Och mena det
Kommentarer
Trackback
